Blodvärde mäts i hemoglobin, det protein som transporterar syre i de röda blodkropparna. En vanlig fråga många ställer är "hur lågt blodvärde kan man ha" utan att det blir farligt. Ett lågt blodvärde kallas anemi eller blodbrist. Det är viktigt för din hälsa, eftersom kroppen behöver tillräckligt med syre för att fungera ordentligt. Låga värden gör dig trött och andfådd, och kan påverka ditt dagliga liv ganska mycket.
Vad räknas som lågt blodvärde?
Normalvärdena skiljer sig mellan kön. Kvinnor bör ha minst 120 g/l hemoglobin, medan män behöver minst 130 g/l. Under dessa gränser klassas det som anemi (blodbrist).
Läkare delar in anemi i tre nivåer, helt enkelt. Mild anemi ligger mellan 110 119 g/l för kvinnor. Framträdande anemi är 80 110 g/l. Svår anemi börjar under 80 g/l, och då ökar risken för allvarliga komplikationer betydligt. Det är här saker blir alvarligare.
Hemoglobin är ansvarigt för syretransporten i hela kroppen. När värdet sjunker märker du ofta trötthet, andfåddhet, yrsel och svårt att koncentrera dig. Gravida kvinnor har något lägre gränser än andra, ofta omkring 100 110 g/l.
När ska du söka vård?
Kontakta din läkare om du känner dig långsamt allt trötare utan uppenbar anledning. Andfåddhet vid lindrig ansträngning är också ett varningssignal som man inte bör ignorera. Ett enkelt blodprov visar ditt exakta värde på bara några minuter.
Vid värden under 70 80 g/l eller akuta symtom som hjärtsmärta behövs omedelbar vård. Detta kan tyda på farliga blödningar eller allvarlig näringsbrist.
Behandlingen beror helt på orsaken och svårighetsgraden. Vid järnbrist räcker ofta järnrik mat eller kosttillskott. Exempel på järnrik mat är rött kött, spenat och linser (helt vanliga matvaror). Vid mycket låga värden kan blodtransfusion bli nödvändig för att förhindra organskador.
Du kan leva med lågt blodvärde tillfälligt, men under 70 80 g/l ökar risken för allvarlig syrebrist i hjärta och hjärna. Ignorera aldrig långsam trötthet, då det ofta signalerar underliggande problem som behöver behandling.
Läkare bedömer alltid situationen individuellt. Samma värde kan kräva transfusion för en patient men inte för en annan, beroende på symtom och hälsotillstånd. Kontakta alltid en läkare för personlig vägledning istället för att själv försöka behandla problemen.
